JÄVLIGT STOLT!
Jag skulle vilja hälsa alla hjärtligt välkomna till min blogg, som numera har bakrundsmusik. Ja! Jag är jävligt stolt över att jag fixade kodningen själv.
By the way, inlägget "Kärlekstunneln" är ett måste.
att vara eller inte vara... emo
Daniel fick mig att inse att det inte håller att skriva massa dryga inlägg och snyfta över saker.
Jag skrev inte på ett tag för att finna inspiration och skippa deppet. Inlägget igår vart långt och inte självdestruktivt. Trodde att jag var på väg ur emo-träsket, men då kommer nån liten jävla tallefjant och designar min blogg så att jag framstår som mer emotional hardcore än någonsin.
kärlekstunneln.
Jobbat idag, en hel del tid att tänka på lite allt möjligt alltså. Såklart, eftersom jag är kille, så kom ju lite sexuella tankar upp i huvudet. NEJ! jag ska inte skriva ett inlägg som är likadant som Angelicas (se inlägg), jag lovar. Självklart kommer jag fingra på vissa saker som hon var inne på, det är oundvikligt att inte göra det. Vad jag försöker få fram med det här är att inte tagit inspiration från hennes inlägg och känner mig tvungen att säga det så att ingen ska tycka att jag har dålig fantasi tihi.
Jag vet egentligen inte vart jag ska starta. Kan ju börja med att säga att det här inlägget är inte riktat till någon enskild person utan snarare en viss typ av människor. Skulle det vara så att du känner dig träffad så ber jag dig att inte börja hetsa mot mig utan tänk över din livsstil istället för helvete.
Jag bor i en förort till Kungliga huvudstaden. Den är väl som vilken håla som helst. Man krökar, slåss, snattar, knullar, snackar skit, hänger på station och dylikt.
Det jag ska rikta in mig på är naturligtvis knullandet. Hittar dock inte riktigt orden. Vill verkligen inte dra alla över en kam och skada någon som inte förtjänar att skadas. Fuck it, ni fattar som sagt om jag syftar på er eller inte. Nog svamlat, nu kör vi.
Slitna brudar. Det finns så jävla många slitna brudar här. Tjejer som för bara något år sedan var trevliga, oskuldsfulla och allmänt sköna. Vart fan gick det snett? När jag började dricka var det typ en sensation om någon hade sex på fest, numera blir man förvånad om det är kalas och ingen gökar.
Enligt mig kan man faktiskt inte klandra oss killar för det ökade pippandet. Jag menar vi har ju alltid försökt att få komma till så fort tillfälle dyker upp. Vi tänker ju med kuken, det är allmänt känt. Så har det varit i alla år. Det är vår plikt mot samhället. Vi ska lukta svett, kolla på motorsport, dricka öl och konstant söka ett nytt berg att bestiga. Det är vår grej helt enkelt. Precis som det är tjejernas grej att diska, städa, laga mat och utåt sett ha ett väldigt litet intresse för sex.
Så funkade det förut, så borde det fungera nu. Jag menar hur fan skulle det se ut om en kille helt plötsligt slängde på sig ett prickigt förkläde och började baka? Hallå?! Det säger sig självt, det funkar inte.
Vart vill jag komma med det här? Jo, det jag försöker få fram är att allt för många tjejer i den här jävla hålan försöker kliva in i "killrollen". Det är fan inte ok.
Det är vi som ska kämpa för att få lägga av en salva, inte ni.
Självklart vore det värdelöst om alla tjejer bangade hela tiden, det skulle säkert vara ännu värre. Men som det ser ut nu är brudarna väldigt noga med att hålla på sig medans de har sin oskuld i behåll. När den väl ryker så är det med omdelbar verkan dags för Operation: Skaffa svängdörrar fort som fan.
Tycker det är så hemskt, det här är verkligen inget hat-inlägg, utan snarare skrivet på grund av att det är så sorgligt och för att jag känner medlidande.
Man är ute på något krök, ser en fin tös och blir lätt intresserad. Men man vet innan man ens försökt något att man inte pallar röra henne, för hon har under de gångna månaderna knullat tre av dina polare och på den senaste festen har hon garanterat pillat på lika många okända snubbar. Alltid likadant, ser en heting, berättar för någon av polarna om henne och får reda på att hon är slapp som en saccosäck eftersom halva byn redan tagit sig en åktur.
Det värsta är att jag inte överdriver. Flera tjejer ur samma "gäng" knullar med samma snubbe på grund av att de typ vill bli buksvågrar, kanske slagit vad eller någon annan dålig anledning. Det är sjukt. Det är också något som bara killar borde göra, inte ni. Det har gått så långt att vi inte ens behöver anstränga oss längre, behöver inte ragga i månader, bli tsm och visa att man är seriös för att få något. Det räcker med att du som kille sätter dig på en bänk med en öl i handen så kommer garanterat någon ur "Märstas finest" och ger dig det du egentligen vill kämpa för. Tjejer, det borde fan ni veta, det är jakten som är det roliga. Hurvida det resulterar i sex eller inte har egentligen ingen betydelse. Så för fan, försök håll på er och var svårflörtade för just nu är det bara äckligt. Och nej, att knulla runt är inte att leva livet.
Förut använde vi killar uttryck som hora eller madrass om vissa tjejer för att de stack ut från mängden genom att ha sex med allt och alla. Tjejer frös ut dessa brudar ur gruppen och snackade skit om dem.
Numera är det de få tjejerna som faktiskt håller på sig och inte är så jävla lättfotade som folk tittar snett på och baktalar. Särar man inte på benen efter en cider är man tråkig och pryd.
Det är nu jag slutar skriva innan fi med Gudrun Schyman i spetsen kommer sättandes för att placera en kula i pannan på mig för att jag säger vad ni ska och inte ska göra.
Jag hoppas nu för allt i världen att fel personer inte tar åt sig.
Avslutningsvis måste jag säga att ni kan spara kommentarer om att jag också är sliten hit och dit. För tyvärr tjejer, en kille kan inte bli sliten och slapp, han är bara mer eller mindre använd.
Take care,
bossehora! :)
på väg hem från krogen i lördags, satt på tåget och försökte se vad som stod på mobil-displayen, började nyktra till och längtade efter sängen. plötsligt kommer slaget från ingenstans. min värld rasar samman och jag vill bara döööööööööööööööööööööööööööööööööö!!!!!!
eller.. riktigt så illa var det inte, men vi var på g hem från krogen, fulla och glada. när allas vår daniel aka bosse helt överraskande kläcker ur sig att min blogg är jävligt emo. jag tänker efter en stund, vill inte erkänna riktigt. hur mycket jag än försöker komma på olika förklaringar så är sanningen ett faktum: min blogg är emo.
det är väl dags att lägga ner med "ni hatar mig"-skiten antar jag.. tråkigt, hade ju faktiskt börjat bli en del av mig tihi.
tragisk?
what happens in österrike, stays in österrike.
otto och micke kisspaus tuff kväll en veckas konsumtion
jag insåg nyss hur mycket jag saknar österrike. det var så skönt att komma bort. åka skidor, kröka och ha jävligt kul. det kan inte bli bättre.
har aldrig varit så sliten som efter den veckan. kroppen var förstörd, levern har väl återhämtat sig något sånär nu men lyckokänslan jag fick när jag upptäckte att det var nysnö varje dag, vilket innebar grymt skön off-pist, tar utan problem ut allt all smärta och ångest.
kvällarna ska vi inte tala om. de mest absurda sakerna hände, men det var det så jävla värt.
what happened in österrike at sportlovet 07 stays in österrike.
ett steg.
accidental babies.
Together ever with him?
And is he dark enough?
Enough to see your light?
And do you brush your teeth before you kiss?
Do you miss my smell?
And is he bold enough to take you on?
Do you feel like you belong?
And does he drive you wild?
Or just mildly free?
What about me?
Well you held me like a lover:
Sweaty hands
And my foot in the appropriate place.
förlåt mig.
för det första skulle jag vilja ta tillfället i akt och skriva till er, mina vänner och bekanta. somliga av er känner garanterat att jag ignorerat/skjutit er åt sidan. det är till en viss del sant. men det har verkligen ingenting med er att göra. jag har inte vart mig själv på väldigt väldigt länge. har behövt få tiden för mig själv för att reda ut alla möjliga typer av problem, hitta mig själv och finna trygghet. jag tycker det är tråkigt att det blivit såhär. är mycket medveten om att jag satt mig i den här situtionen pga av mina misstag men även till viss del av andras. somliga kanske saknar mig, andra tycker det bara är skönt att vara av med mig. men jag skulle i alla fall vilja be er om ursäkt och hoppas att ni förstår hur mycket ni betyder och hur mycket jag saknar er. ska göra allt för att hitta tillbaka.
jag är sjuk, så varför inte blogga?
mycket cirkulerar i huvudet just nu. framtiden har jag ingen aning om hur den ser ut. känns riktigt skönt faktiskt, glider bara med och ser vad som händer.
försöker komma på något att skriva om. känns som om allt bara är upprepning. har ingen anledning att skriva något aggressivt inlägg, har inte gjort något häpnadsväckande idag och vad folk tycker om mig är redan allmänt känt. visserligen finns det ett jävla stolpskott det vore kul att spotta lite på.. men fan vet om det är värt det eftersom fel personer kommer ta åt sig och den som borde göra det är för långsam för att fatta, så jag skiter i det med. jag har redan mosat dig en gång och jag tror det räckte, eftersom vi båda vet att jag hade så rätt i det jag sa.
du gör mina dagar. vill skriva så mycket, men kan inte få det ur mig.
mamma, pappa, barn
en trevlig inspelning hann jag med förresten, det var faktiskt jävligt kul. men annars inget uppseendeväckande, hatar veckodagar.
alltid samma sak hela tiden, enda riktiga skillnaden är att jag skapar ovänner som aldrig förr. det är inte kul någonstans och jag vet inte hur jag lyckas, men lyckas gör jag. går väl runt och bär på någon sjukdom som gör att jag alltid kommer på snedden med folk.
hata på bäst ni vill, det finns en sak ni aldrig kan ta ifrån mig och det är att jag gett folk något att prata om. både på gott och ont.
jaaah! tur att det här inlägget inte vart så bögigt då, men vad gör man när skrivkrampen tränger sig på, utlösningen kom för längesen och bloggkuken sakta men säkert slaknar?
pis aot
gör mig älskad.
Ska man skratta eller gråta? Fram till igår har jag snittat på cirka åtta unika läsare varje dag. Kollade bara sådär i förbifarten hur många som läst idag. Tjugonio stycken.
Absolut, det är skitkul att fler läser. Men det är ju inte utan att man får känslan av att det beror på mitt senaste inlägg. Det var aggressivt och elakt och ingen av det åtta-nio "ordinarie" läsarna vet till vem. Kanske är det så att de undrar om det riktar sig till dem, skickar min adress till sina vänner för att de ska se, bedömma och snacka skit.
Det är så det fungerar i den här hålan, så fort det luktar bråk eller problem blir alla jävligt intresserade. Man kan skjuta sina egna bekymmer åt sidan och roa sig med att lägga sig i andras.
Fast vem vet, alla dessa besökare kanske bara tycker att jag är tragiskt och läser för att få sig ett gott skratt. Jag vet inte. Men till er som läser för att ni bara är allmänt intresserade, välkomna.
Du måste smiska den, smiska den hårt.
jävla missfoster, skaffa en hobby.
dina föräldrar måste skämmas för att de lät dig komma till, jag ger mig fan på att de gråter sig till sömns varje kväll.
sluta anta saker, sluta lägga dig i. du är ett virus, det enda botemedlet vore ett nackskott men du är så misslyckad och patetisk så det är fan inte värt det.
skaffa en hobby, du är bara så tragisk.
underliga.
några avslutande rader.
det du skrev gör det egentligen onödigt för mig att skriva eftersom det säger allt. men jag vill i alla fall att du ska veta att du verkligen betydde något och att jag inte njuter av att avsluta det här, men det måste bli så. det är bäst för oss båda. förlåt och tack för allt. jag glömmer inte de glada dagarna och jag glömmer inte dig.
du är stark.
pinsamt.
knasar överallt, springer omkring i en jävla skog och försöker hitta ut.
.
buy your kids aids.
att vara eller att icke vara aggressiv, det är frågan.
sitter och stirrar på mina ölburkar bredvid datorn, funderar på hur det skulle kännas att trycka en sån lång upp i aset på en påfågel. tänk er känslan, binda en pippi i någon form av doggyställning, låta en vän stillsamt sära på skinkorna på lilla fågeln, för visst fan måste påfåglar har skinkor? kanske inte så stora men de borde finnas. sedan ber man sin andra vän att smörja in stjärthålet med typ hudkräm. när själva "förspelet" är överstökat tar man lite kraft, några djupa andetag och trycker på så in i helvete. den känslan vore nog lite speciell.
gröna lund.
berg- och dalbana så in i helvete. upp och sen ner, höger och till vänster. jag blir lite fundersam. höll på att spy vid första svängen, i den andra såg jag en fiskmås men när vagnen gick ner sträckte jag upp händer, skrek och njöt fullt ut.
fett djupt, fett seriöst.
lap dance, ge mig lap dance för faan!
eleanor rigby
Ah, look at all the lonely people
Ah, look at all the lonely people
Eleanor Rigby picks up the rice in the church where a wedding has been
Lives in a dream
Waits at the window, wearing the face that she keeps in a jar by the door
Who is it for?
All the lonely people
Where do they all come from ?
All the lonely people
Where do they all belong ?
Ah, look at all the lonely people
Ah, look at all the lonely people
Father McKenzie writing the words of a sermon that no one will hear
No one comes near.
Look at him working. Darning his socks in the night when there's nobody there
What does he care?
All the lonely people
Where do they all come from?
All the lonely people
Where do they all belong?
Ah, look at all the lonely people
Ah, look at all the lonely people
Eleanor Rigby died in the church and was buried along with her name
Nobody came
Father McKenzie wiping the dirt from his hands as he walks from the grave
No one was saved
All the lonely people
Where do they all come from?
All the lonely people
Where do they all belong?
Ah, look at all the lonely people
Ah, look at all the lonely people
betyder
Jag tror att första gången vi sågs var på Särsta för flera år sedan. Redan då var du ett litet yrväder och aggresiv som få. Men du hade något i blicken, något djupare, något oförklarligt. Vi stötte på varandra flera gånger på de mest oförklarliga sätt. Men inte förän nu till sommaren började vi komma varandra riktigt nära. Jag upptäckte en sida hos dig som många saknar. Du kunde konsten att lyssna och ta in. Du förstod många av mina problem och hade en större livserfarenhet än mig. På så sätt kunde du hjälpa mig.
Hur många gånger har vi inte sovit tillsammans och bara pratat? Jag har försökt stötta dig och fått mer än jag förtjänat i gengäld. Du betyder massor.
Jag vet att jag svikit dig om och om igen. Tagit dig i andra hand och försummat dig. Jag har faktiskt aldrig gått in för att såra dig även om det verkat så. Tänker bara inte efter, sätter mig inte in i hur det kommer bli om jag handlar si eller så. Konsekvensanalys som det brukar kallas.
Tror inte det går en dag utan bråk, alltid är det något. Men det är ändå det som utmärker det vi har och stärker bandet. Vi gör båda fel, hetsar upp oss och fuckar ur.
Det vi har, det går så mycket djupare, så mycket längre in. Vi har gått igenom så jävla mycket tillsammans. Rykten har avlöst varandra och försöken att separera oss blir fler och fler. Vi har klarat det tills nu, trotts att presset varit onödigt hög så jag tror inte det längre är möjligt för någon utomstående att få isär oss. Vi hör ihop. Inte som handen i hansken, snarare som foten i handsken. Alla har väl någon gång försökt få i en fot i en vante. Det är inte lätt, praktiskt taget omöjligt. Precis som vår vänskap. Några sömmar brister, man svär och gormar, tummen kanske ramlar av. Men till slut, efter många om och men och cirka tre burkar vaselin står man där med foten i handsken och har aldrig varit lyckligare.
Jag begär kanske för mycket av dig, får dig att känna dig värdelös. lyssnar inte, är inte närvarande, ställer till problem men innerst inne vill jag ditt bästa och lovar att försöka visa det.
Du bad mig att inte skriva något om dig ifall jag inte menade varje ord. Du tror att jag känner mig tvingad till det här inlägget. Det gör jag inte, jag vill skriva det. Kanske inte låter så positivt. Men det är det faktiskt. Allt dumt vi gjort mot varandra hamnar ändå i bakrunden när jag tänker på allt gott du gett mig. Du betyder, du är dig själv och du får mig att vilja bli en bättre människa. Tack för att du är min vän och ställer upp, även när jag inte förtjänar det.
Älskar dig.
helg.
katastrof. total jävla katastrof.
fredagen började faktiskt bra. kina och sen bio. trevligt sällskap och gott humör.
fredagen slutade åt helvete. bitch-slapad och utskälld. vi pratade hela natten men när jag äntligen somnade kändes det som om vi börjat lösa saker i alla fall.
lördag. katastrof igen, jag förstod att jag inte förtjänade någon av er. du hade helt rätt. varenda ord du sa var helt korrekt. jag gjorde ett val. kanske dumt, kanske fegt, men jag gjorde ett val.
ni fick mig att förstå ännu en gång att det inte var rätt väg att gå. övertygade mig om att stå kvar. jag står kvar och tänker stanna där tills ni gör er av med mig. den dagen kommer, tro mig. för eller senare passerar man en gräns, en gräns jag passerat för länge-, längesen. men ni står kvar. uppskattar det som fan ska ni veta. jag har gett upp hoppet men så länge inte ni gör det ska jag försöka.
tack för allt. förlåt.
lördagkvällen var ändå riktigt mysig. kika på lite film hos emilia (som jag inte träffat på år och dar?) i ett mycket angenämnt sällskap bestående av bosse tha man, gp, emilia och sofia. skönt att få komma ifrån allt ett tag och slippa tänka.
söndag. vaknar och njuter. vidare till gymmet och sen till bror.
han bjöd på tacos och bio. ännu en gång fick jag chansen att slippa ifrån och bara få umgås.
björn, du är guld värd.
så var det då.
vår, sommar, vinter, höst. allting på samma gång. jag försvann, njöt av allt.
orka.
ett måste.
your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back,
The glory you found,I´m in deep debt, without you I wouldn´t survive
I´m not ever alone
the pretender
What if I say I'm not just another one of your plays
You're the pretender
What if I say I will never surrender?
när micke nyser ramlar zebrorna
sommaren är kort.
Andra oktober, vem fan skriver om sommaren den andra oktober? Jag skriver om sommaren den andra oktober. Varför inte? Sommaren är ju mysig året runt, eller hur? Jag menar på sommaren blir ju helt plötsligt allt tillåtet. Det är snuskets, alkoholens och bröstens högtid. Det sistnämnda kanske bara gäller för oss killar, men jag är ju kille så..
Alla pratar om sommaren, spelar ingen roll vad det är för månad. Mitt i vintern längtar folk till sommaren, precis innan sommarlovet frågas det konstant "vad händer i sommar?". När sommaren tagit slut pratar alla om vad man gjort under lovet. Sommar, sommar, sommar. Hela livet kretsar kring sommaren. Men vad gör folk egentligen? Allt ska vara så galet, folk ska supa och slåss, resa utomlands och har hela sommaren planerad.
När sedan frågan kommer när man åter börjat skolan: "Och hur var din sommar då?" svarar alla alltid något i stil med att den var katastrof, misslyckad eller bortkastad. Men två veckor senare så börjar det där jävla tjatet om sommarhelveteslovet igen. Jag förstår inte.
Nu låter jag som en sann pessimist, verkligen inte. Jag älskar sommaren, jag är precis som alla andra. Pratar om sommaren 24/7. Men det blir aldrig som man tänkt sig. Alltid är det något som händer och fuckar ur hela härligheten. Precis som min sommar 07. Mitt lov var en misslyckad katastof som var helt bortkastad. Som vanligt finns det dock ett men. Det stora men:et här är att jag faktiskt gjorde allt det man ska göra, jag snuskade mig, drack alkohol och titta faktiskt på bröst. Varför är jag inte nöjd? Förklaringen är enkel, jag erkände nyligen att jag gjort allt som hör sommaren till. Tyvärr så finns det underbara människor i min omgivning som påstår att jag snuskade mig mer än vad jag gjorde, drack mer än vad jag gjorde och titta på fler bröst än vad jag gjorde. Det förstörde hela min sommar. Jag förlorade en tjej som jag faktiskt var totalt nerkärad i, förlorade min bästa vän (och ett stort antal vänner därtill), men det värsta var att jag förlorade mig själv.
Visst jag är inte oskyldig, jag gjorde dumma saker. Lögner födde fler lögner. De var pga mig som alla trodde på ryktena. Men i alla fall. Tack alla tragiska jävla människor som snodde min sommar. Men men, snart är det ju sommar igen.
När jag blir stor ska jag bli som Legolas, långhårig.
filmen som har allt.
horar runt på en moped
Ska man skriva kärleksförklaringar, hatinlägg, skälla på lärare eller varför inte jiddra om falska vänner? Skulle kunna göra uppsatser om allt. Men känner mig inte så jätteinspirerad till det just nu.
Lunch står på schemat, sitter och smeker mina manliga klasskamrater i ett sunkigt datorrum. Det känns inte helt okej, men man tager vad man haver.
Fan upphetsningen lyser verkligen med sin frånvaro. Det här kan eventuellt vara det mest tragiska jag någonsin gjort i hela mitt liv?
Heureka! Beskriva sig själv kanske? Jag menar ingen av mina vänner lär väl någonsin läsa det här ordbajset, men kanske att det finns någon liten person därute som skulle råka snubbla hit och så låser sig datorn så att han/hon inte kommer härifrån. Då blir ju den lilla personen så illa tvungen att läsa och då är det klart den lilla personen då undrar vad det är för jävla grottmongo som sitter här och skriver en massa trams.
Jag heter Glenn, jag är dvärg, har sju syskon men bara åtta "äkta". De andra har jag bara hittat på. Höhö, jag är så rolig.
Egentligen heter Micke Wallén, 18 år, bor utanför märsta. Gillar långa månskenspromenader och mysiga hemmakvällar eller nått.
Orkar inte.. kan inte ta mig själv seriöst.. skrivkrampskrivkrampskrivkramp..
Puss hej.
första inlägget.
en mycket klyftig fråga om den kommer från någon av er som känner mig, svaret vet jag egentligen inte själv. det här med blogg och skrivande i allmänhet har aldrig varit min grej. men hela sverige verkar ju vara så jävla kåta på skiten, så varför kan inte jag få haka på och känna mig lite upphetsad? tyvärr kan jag inte låta bli att få känslan av att jag är som en mormor som precis köpt ett par converse-skor för att visa att hon minsann också hänger med i svängarna.
aaaah! försöker verkligen bli kåt men det fungerar inte. blogg-kuken vägrar stå, men vem vet, det kanske kommer med tiden eller så lägger jag ner redan efter det här inlägget. den som lever får se som man så vacker brukar säga.
piiiiiiiiiis
