micke,

en dag som alla andra, skolan, gymmet, vänner på besök och plugg. inte ett skit har hänt.
en trevlig inspelning hann jag med förresten, det var faktiskt jävligt kul. men annars inget uppseendeväckande, hatar veckodagar.

alltid samma sak hela tiden, enda riktiga skillnaden är att jag skapar ovänner som aldrig förr. det är inte kul någonstans och jag vet inte hur jag lyckas, men lyckas gör jag. går väl runt och bär på någon sjukdom som gör att jag alltid kommer på snedden med folk.

hata på bäst ni vill, det finns en sak ni aldrig kan ta ifrån mig och det är att jag gett folk något att prata om. både på gott och ont.



jaaah! tur att det här inlägget inte vart så bögigt då, men vad gör man när skrivkrampen tränger sig på, utlösningen kom för längesen och bloggkuken sakta men säkert slaknar?


pis aot