sommaren är kort.
Sommaren är parningens högtid. Folk gökar i buskar, hängmattor, garage eller på Ica. Alla pippar. Överallt. Det är toknice.
Andra oktober, vem fan skriver om sommaren den andra oktober? Jag skriver om sommaren den andra oktober. Varför inte? Sommaren är ju mysig året runt, eller hur? Jag menar på sommaren blir ju helt plötsligt allt tillåtet. Det är snuskets, alkoholens och bröstens högtid. Det sistnämnda kanske bara gäller för oss killar, men jag är ju kille så..
Alla pratar om sommaren, spelar ingen roll vad det är för månad. Mitt i vintern längtar folk till sommaren, precis innan sommarlovet frågas det konstant "vad händer i sommar?". När sommaren tagit slut pratar alla om vad man gjort under lovet. Sommar, sommar, sommar. Hela livet kretsar kring sommaren. Men vad gör folk egentligen? Allt ska vara så galet, folk ska supa och slåss, resa utomlands och har hela sommaren planerad.
När sedan frågan kommer när man åter börjat skolan: "Och hur var din sommar då?" svarar alla alltid något i stil med att den var katastrof, misslyckad eller bortkastad. Men två veckor senare så börjar det där jävla tjatet om sommarhelveteslovet igen. Jag förstår inte.
Nu låter jag som en sann pessimist, verkligen inte. Jag älskar sommaren, jag är precis som alla andra. Pratar om sommaren 24/7. Men det blir aldrig som man tänkt sig. Alltid är det något som händer och fuckar ur hela härligheten. Precis som min sommar 07. Mitt lov var en misslyckad katastof som var helt bortkastad. Som vanligt finns det dock ett men. Det stora men:et här är att jag faktiskt gjorde allt det man ska göra, jag snuskade mig, drack alkohol och titta faktiskt på bröst. Varför är jag inte nöjd? Förklaringen är enkel, jag erkände nyligen att jag gjort allt som hör sommaren till. Tyvärr så finns det underbara människor i min omgivning som påstår att jag snuskade mig mer än vad jag gjorde, drack mer än vad jag gjorde och titta på fler bröst än vad jag gjorde. Det förstörde hela min sommar. Jag förlorade en tjej som jag faktiskt var totalt nerkärad i, förlorade min bästa vän (och ett stort antal vänner därtill), men det värsta var att jag förlorade mig själv.
Visst jag är inte oskyldig, jag gjorde dumma saker. Lögner födde fler lögner. De var pga mig som alla trodde på ryktena. Men i alla fall. Tack alla tragiska jävla människor som snodde min sommar. Men men, snart är det ju sommar igen.
När jag blir stor ska jag bli som Legolas, långhårig.
Andra oktober, vem fan skriver om sommaren den andra oktober? Jag skriver om sommaren den andra oktober. Varför inte? Sommaren är ju mysig året runt, eller hur? Jag menar på sommaren blir ju helt plötsligt allt tillåtet. Det är snuskets, alkoholens och bröstens högtid. Det sistnämnda kanske bara gäller för oss killar, men jag är ju kille så..
Alla pratar om sommaren, spelar ingen roll vad det är för månad. Mitt i vintern längtar folk till sommaren, precis innan sommarlovet frågas det konstant "vad händer i sommar?". När sommaren tagit slut pratar alla om vad man gjort under lovet. Sommar, sommar, sommar. Hela livet kretsar kring sommaren. Men vad gör folk egentligen? Allt ska vara så galet, folk ska supa och slåss, resa utomlands och har hela sommaren planerad.
När sedan frågan kommer när man åter börjat skolan: "Och hur var din sommar då?" svarar alla alltid något i stil med att den var katastrof, misslyckad eller bortkastad. Men två veckor senare så börjar det där jävla tjatet om sommarhelveteslovet igen. Jag förstår inte.
Nu låter jag som en sann pessimist, verkligen inte. Jag älskar sommaren, jag är precis som alla andra. Pratar om sommaren 24/7. Men det blir aldrig som man tänkt sig. Alltid är det något som händer och fuckar ur hela härligheten. Precis som min sommar 07. Mitt lov var en misslyckad katastof som var helt bortkastad. Som vanligt finns det dock ett men. Det stora men:et här är att jag faktiskt gjorde allt det man ska göra, jag snuskade mig, drack alkohol och titta faktiskt på bröst. Varför är jag inte nöjd? Förklaringen är enkel, jag erkände nyligen att jag gjort allt som hör sommaren till. Tyvärr så finns det underbara människor i min omgivning som påstår att jag snuskade mig mer än vad jag gjorde, drack mer än vad jag gjorde och titta på fler bröst än vad jag gjorde. Det förstörde hela min sommar. Jag förlorade en tjej som jag faktiskt var totalt nerkärad i, förlorade min bästa vän (och ett stort antal vänner därtill), men det värsta var att jag förlorade mig själv.
Visst jag är inte oskyldig, jag gjorde dumma saker. Lögner födde fler lögner. De var pga mig som alla trodde på ryktena. Men i alla fall. Tack alla tragiska jävla människor som snodde min sommar. Men men, snart är det ju sommar igen.
När jag blir stor ska jag bli som Legolas, långhårig.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Förlorade mycket men vann så mycket mer..
Postat av: Anonym
Du har inte förlorat mig, helt.
Postat av: Angelica
men när ryktena var sanna, vad gjorde du då?
Trackback
