nice.
Till minnen av Peggan 205
Min peugeot gick bort för några dagar sen. Med några sista dödsrosslingar tvärdog den strax efter en rondell på hemmaplan. Tillsammans har vi dragit blickar till oss på stadens gator i drygt ett halvår. De vackert spraymålade "viper-ränderna" som täckt bilen från nos till stjärt, har fuktat många trånande kvinnors underliv och fyllt män med djupaste avund.
Vi kände varandra utan och innan. Man skulle nästan kunna tro att vi använde oss av någon form av telepati. Jag behövde bara tänka tanken att dra på lite och vips så gick bilen ner en växel och stack iväg spinnandes som en katt.
Hur mycket har vi egentligen inte delat? Glädje, tårar, ilska och frustration. Kärleken jag känt för dig kan inte beskrivas med ord, du är allt för mig och det faktumet att du nu är redo för skroten gör mig tårögd. Alla minnen med dig kommer jag föralltid spara i mitt hjärta. Livet var en fröjd med dig vid min sida, men nu är den tiden förbi.
Eller så var du den värsta jävla skitbilen jag satt mig i. Luktade illa, såg ut som skit och ramlade sönder bit för bit. Dagen då jag bestämde att jag skulle slösa 3000 spänn på dig, var den dagen då jag begick ett av mitt livs största misstag. Åsynen av dig fick mig att vilja gråta och andra att skratta sig till tårar. Som tack för dessa månader av skam ska du få en kärleksfull spark genom framrutan.
RIP Peggan, nästa hållplats Odensala bilskrot.
.
don't forget me,
or I'll forget myself
en kaka till kaffet?
Plats för nyårsfirande är spikat. På något vänster är det bestämt att jag ska ta mitt pick och pack och rulla till Karlstad i några dagar. En trip som kommer väldigt lägligt.
Det hela är aningen invecklat. Min vän Rikard känner någon där som vi ska bo hos, tror jag i alla fall? Det enda jag vet med säkerhet är att han, jag, Otto och Jocke ska dit. Vet inte vad vi ska göra där, tydligen någon fest på nyår och så lär vi se oss runt i stan.
Det jag vill ha sagt är att eftersom jag inte kommer träffa några av mina andra vänner med tanke på att vi nog åker redan imorn, så tar jag tillfället i akt att önska alla ett gott nytt år såhär.
Take care och drick för mycket,
när vänder det?
En olycka kommer sällan ensam brukar man säga. Jag är böjd att hålla med. I tisdags förlorade jag Sofia, idag förlorade jag en vän som stod mig mycket nära. Jag fick veta att jag inte alls förändrats, att jag är samma svin som förut. Grattis världen, ert riksmongo är tillbaka. Orkar inte med den här skiten mer. Langa en lägenhet så drar jag.
Jag vill inte skada någon men dödar alla. Hur lyckas jag? Ja, emo-inlägg men det ger jag blanka faan i. Jag är trött på att förstöra.
fairytale gone bad.
Det konstiga är att det var som bäst när vi smög med det hela i början. Glömmer aldrig första gången du kom till mig. Såg dig komma gåendes över åkern mot mitt hus, ditt hår fladdrade i vinden sådär som man annars bara ser på film. Minns hur nervös jag var, skakade i hela kroppen.
Skulle kunna fylla hur många sidor som helst med minnen. Lundbäck, Rosersbergs slott, husvagnen, utanför min förra frisör eller varför inte det som sades i moderns bil efter att vi varit på fest i somras. Allt runtomkring mig påminner om dig och våra stunder. Du lämnar ett tomrum efter dig, ett tomrum som inte kommer kunna fyllas igen på mycket länge.
Jag vet att jag bär stor skuld i att det gick som det gick. Många gånger har jag burit mig åt som ett svin.
Du sa att jag inte var densamme på slutet, att du inte kände igen mig. Du hade rätt, jag var mig inte lik. Vet inte varför, det var något med sinnesstämningen som inte stod helt rätt till.
Du lyfte upp mig, fick mig att inse hur illa jag betett mig mot alla de personer jag använt som medicin (se inlägg). På de mest fantastiska sätt har du skänkt mig glädje, kärlek och trygghet. Jag behöver dig.
Jag var lycklig med dig, du hade allt jag ville ha och lite till. Önskar dig all lycka på din livsstig. Jag vill att du ska må bra, att du ska dela ditt liv med någon som tar hand om dig. Men ärligt talat, om den killen inte är jag, kommer jag vilja slå in tänderna på honom. Du tillhör bara mig. Kan inte och framför allt så vill jag inte tänka mig dig med någon annan. Det skulle ju vara vi.
Många gånger har vi tagit lite distans från varandra, men hela tiden med vetskapen att vi skulle hitta tillbaka igen.
Vaknade i morse och insåg för första gången sen vi gjorde slut att vår tid är förbi. På riktigt.
Den här gången kommer vi inte hitta tillbaka. Det finns inget kvar. Det är över, över, över.
Dags för mig att vara realistisk. Det var kaos. Vi bråkade varje gång vi sågs och vi hade knappt kul tillsammans längre. Det var jag som föreslog upphållet vi först tog, för att vi inte fungerade ihop. Min plan var att vi som vanligt skulle sakna varandra. Av en ren slump möttes vi på en fest bara fyra dagar efter det. Avståndet mellan oss kändes milslångt. Jag fick den sedvanliga klumpen i magen och började sakta men säkert förstå vad som höll på att hända. Jag förlorar henne, tänkte jag.
Under samtalet vi hade gjorde du det hela väldigt klart. Du sa saker jag tänkt. Men det som verkligen fick marken att gunga under mig var när du sa något i stil med: "vi sa förut att vi kunde klara av att bråka så mycket som vi gör, för glädjen vi känner när det är bra, överskuggar allt det dåliga. Men den glädjen räcker inte för mig längre".
Det gjorde så ont. Jag skulle kunna leva länge på den glädjen jag kände varje gång det var bra. Kunde gå runt i flera dagar och bara njuta efter att vi delat en lyckad kväll.
Men det var alltså när du sa så som jag visste att vi inte hade någon gemensam framtid. Du hade verkligen gett upp och jag klandrar dig inte. Vi går åt olika håll, det är rätt beslut, men känns helt åt helvtete.
Det här skrev jag till dig i somras, minns du?
"Varför är det så svårt att sätta ord på känslor? När du kysser mig är det som om jag upplever alla årstider. Först kommer våren med sin smygande värme, efter det den heta sommaren när vad som helst kan hända, sen hösten, på samma sätt som löven faller, faller jag rakt ner känns som jag aldrig ska landa och sist men inte minst vintern, du vet när det är sådär kallt så man ryser, precis såna ryssningar får jag, men inte obehagliga någonstans, mer som nysnö liksom haha"
Jag ska lämna dig ifred nu, jag ska försöka komma över. Men du ska veta att din plats är oersättlig, jag älskar dig nu, i morgon, alltid. Hatar att somna utan dig, blir lika ledsen varje morgon när jag upptäcker att du inte finns bredvid mig. Du formade mig till den jag är idag. Glöm mig aldrig.
ja må han leva!
Grattis sötnos, hoppas du haft en angenäm artonårsdag <3
Sommaren '06
borta med vinden.
hej mitt vinterland.
Inte mindre än två gånger var jag på skidsemester då. Ena gången var till alperna med min vän Otto&co. Den resan planerades långt innan och blev grymt lyckad. Den andra trippen däremot kom mer som en överraskning. Min dåvarande flickvän och hennes familj bjöd mig med till Sälen några dagar. Riktigt mysig resa på det hela taget.
Nej, jag vet inte heller vad jag ville med det här inlägget. Kom bara på mig själv med att sakna snön och åkningen.
,
löften.
Det jag är skeptisk till är alla dessa nyårlöften. Hur många har inte lovat sig själva att de ska börja banta, sluta röka eller helt enkelt bli en bättre människa?
Absolut, det är säkert jättebra, om man lyckas vill säga. Frågan är: Hur många lyckas? Folk lovar och lovar. Till en början håller de sina löften. Men hur länge? En vecka? En månad? Efter den korta perioden går allt tillbaka till det normala. Fläsket hänger kvar, lungorna blir sämre och inte fan blev Peter någon bättre människa. Han skänkte 200 spänn till rädda barnen, sen var han nöjd.
Jag skulle kunna lova mig själv att sluta snusa, träna mer och låta moppemuschen växa ner till knäna. Men jag gör inte det av, två anledningar:
Ett: nyårslöften är bara en symbol, precis som julgranen och skinkan. Det ska helt enkelt finnas där av ren tradition. Jag ger mig sjutton på att även vegeterianer har julskinka bara för att.
Dansar man runt granen så firar man jul, då får man julklappar. Använder man sig av nyårslöften så firar man nyår, då får man supa.
Två: Varför i hela helskotta skulle det vara lättare att lyckas för att det är ett nytt år? Jag kan lova dig att det kommande året kommer vara precis likadant som förra och året innan. Visst, det är ett break, en början på något nytt. Men även nya veckor eller byte av månad är någon form av break. Varför har vi inte månadslöften om det nu är enda sättet för människor att inse vilket skitliv de lever och ändra på sig?
Bojkotta nyårlöftet för helvete. Ta tag i dig själv redan nu. Tro mig, du får kröka ändå.
skrivkramp.
mufasa jävla idiot!
ank-mongots kommentar när vi lyssnade
på hans zimmer - vårt land
.
för er som inte hört den, lyssna på david bowie - ashes to ashes. vänta på refrängen innan ni stänger av. så skön så att man blir troende.
vad är det alla söker?
hjälmpåse.
Jag kan inte dansa, jag kan inte sjunga. Däremot är jag en jävel på att hitta sniglar. Ut i skogen, regnrock och stövlar sitter där de ska. Mördarsnigeln Agnes är jag rädd för. Hon har sju tänder och ibland är hon arg.
Igår tog Micke en promenad uti hennes territorium. Han hoppades på att möta henne, sitt nemesis, Agnes the Schlemsnajel. Det gick inget bra, hon var inte hemma.
Låten för dig hjärtat.
Your smile is heavenly,
I don´t deserve all the love that you'r giving to me
Your touch makes it hard to breathe,
the shiver´s around me now, you´re so fine
I´m head over heels goddess of mine,
your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back,
The glory you found, I´m in deep debt, without you I wouldn´t survive
The heart is pumping for my life, the mind is happy and I will love you to the day I die
dubbelmoral.
Jag vet, jag svingar mig åt två håll. Ena dagen skriver jag att jag hatar julen och idag sågade jag ner en gran. Men det har blivit en tradition. Några coolingar från min klass och jag har gått till en skogsliknande sluttning varje år sen gymnasitiden började och kapat ner en gran, burit in den i vår korridor och klätt den med lite allt möjligt.
Här är alltså skönheten, jag ber om ursäkt för bildkvalitén, Johan tar kort som ett kukarsel.
Ps. Nej, jag tycker fortfarande inte om julen men det är som sagt en trevlig tradition vi har att sprida glädje i skolan.
Och ja, inlägget jag skrev att jag höll på med kommer så fort jag får tid.
nakenbad.
Skulle på Blindside igår med Otto och Erica. Väldigt olyckad kväll. Stod ute i kylan och väntade i 2 timmar och 45 minuter, när endast 11 personer återstod i kön fick vi veta att de inte tänkte släppa in fler, skitkul.
