micke,

Min peugeot gick bort för några dagar sen. Med några sista dödsrosslingar tvärdog den strax efter en rondell på hemmaplan. Tillsammans har vi dragit blickar till oss på stadens gator i drygt ett halvår. De vackert spraymålade "viper-ränderna" som täckt bilen från nos till stjärt, har fuktat många trånande kvinnors underliv och fyllt män med djupaste avund.

Vi kände varandra utan och innan. Man skulle nästan kunna tro att vi använde oss av någon form av telepati. Jag behövde bara tänka tanken att dra på lite och vips så gick bilen ner en växel och stack iväg spinnandes som en katt.

Hur mycket har vi egentligen inte delat? Glädje, tårar, ilska och frustration. Kärleken jag känt för dig kan inte beskrivas med ord, du är allt för mig och det faktumet att du nu är redo för skroten gör mig tårögd. Alla minnen med dig kommer jag föralltid spara i mitt hjärta. Livet var en fröjd med dig vid min sida, men nu är den tiden förbi.

Eller så var du den värsta jävla skitbilen jag satt mig i. Luktade illa, såg ut som skit och ramlade sönder bit för bit. Dagen då jag bestämde att jag skulle slösa 3000 spänn på dig, var den dagen då jag begick ett av mitt livs största misstag. Åsynen av dig fick mig att vilja gråta och andra att skratta sig till tårar. Som tack för dessa månader av skam ska du få en kärleksfull spark genom framrutan.

RIP Peggan, nästa hållplats Odensala bilskrot.