micke,

Om det skulle vara så, vad fan skulle jag då göra?

I brist på sömn sitter jag här och kollar igenom gamla inlägg. Kvalitén varierar ganska krafigt måste jag säga. Faktiskt ganska kul att se vad jag lagt ner en massa tid och energi på. De två mastodontinläggen "Om en pojke" och "Kärlekstunneln" är helt klart de jag är mest nöjd med och har fått mest respons på. Sen finns det flummig och bara allmänt skadade, t ex hade jag skrivit något om att köra upp typ en cola-burk i häcken på en påfågel eller något i den stilen, även det absolut första är lite annorlunda..
Jaja, fråga inte varför jag skriver det här. Hade helt enkelt inget bättre för mig och visste inte vad jag skulle hitta på att skriva om så..

Åter till sängen,
langa lite våta drömmar nu för helvete.

Fruktansvärt irriterad Micke. Varför kan jag aldrig få chansen att andas ut? Hur fan ska jag kunna vara alla till lags har ni tänkt er? Det är helt jävla omöjligt. Jag försökte förut men då krävdes lögner och lögnerna resulterade i att ni började känna avsky gentemot mig. Vad fan begär ni?
Min fråga: är det okej om jag styr över mitt eget fucking liv för två sekunder utan att få en jävla massa skit för det? Det rätta är inte alltid det lätta. Stötta mig för helvete istället för att göra det hela värre, jag är fan inte den enda boven i dramat.

Paaaaaallar inte, passar det inte så dra då.



helvete

Ikväll är det dags, har väntat rätt länge faktiskt, taggat till och förberett mig. Det är den första studentskivan nämligen. Men såklart så sabbas allting och just nu känner jag mig bara lam. Har ingen lust alls. Men man måste ställa upp för sina vänner och det råkar ju vara så att min käre pojk Linus är skyldig till denna piratskiva. Sååå upp med humöret och fram med jägern. Ge mig en halvtimme så ser jag inte rakt..

Byeee 

Ok, det är bevisat, jag är övetygad. Varför kämpa emot när jag vet att det är så? Vad fan håller jag på med? Många saker kan man förneka, det mesta faktiskt. Men jag är slagen nu, det är kört. Likabra att erkänna det offentligt: Breaking Benjamin - Forget It är, hur mycket jag än försöker komma ifrån det, den skönaste jävla låten som någonsin gjorts. Den träffar där den ska träffa och förmedlar mer än någon annan.
Precis som varje gång jag inte hört den på länge så känner jag mig frälst när jag pånytt för den intryckt i öronen. Jag ska fan bli pingstvän, jehovas eller något i den stilen.
WUUUUNDERBAR, utbrast han i förtjusning.


"jag har fått kli förstår du.."

Sug min halvmeter och dansa runt midsommarstången. Vafan händer?

Jobbar och sliter dagarna i ända. Ute på praktik, 8-17 varje dag. Synd om mig. Men det gör inget för jag har alltid min cykelhjälm med mig.

Känns lite sent att dra en utförlig redogörelse för resan till Järvsö med mina pojkvänner, därför blir det en kort en. Tanken var att jag skulle fått lite bilder vid det här laget. Men eftersom jag fortfarande sitter med tummen där bak så har det inte blivit så.
Resan började i alla fall den 27 mars, jag, Johan, Pontus, Tim och allas vår Filip, Fillsing, Fillehoe, Homer eller vad fan ni nu vill kalla honom. 
Tur med vädret hade vi, trevligt sällskap och ett bra ställe att bo på. Dagarna spenderades i backen och kvällarna i bastun med några kalla.
Det enda lilla missödet som inträffade var när Micke Superstjärna skulle slå en pingisboll på Tim som fuckat ur lite. Oturligt nog glider det hemmagjorda racket ur handen på mig, träffar Filip på ögonlocket och åstadkommer en djupt jack som resulterar i nio stygn. Kände mig som Hitlers tvillingbror och var beredd att åka hem fortare än kvickt. Som tur var tog han det som en man, skrek som en tjej och blev sydd som en pojke.


Piratskivan på onsdag, nice.

Här är Micke, en seriös bloggskriva som aldrig skriver för att han aldrig tar sig tiden, NIIICE!

Ville bara säga grattis till lilla Angelica som faktiskt fyller år idag. Grattis, så nu var det sagt.

Byeee

Lördag, helgens bästa dag, vaknar med feber.. skitkul, nu ska jag knarka alvedon, bye.

Jag måste ta tillbaka det jag skrev angående krogen i lördags. Det visade sig nämligen att ganska många skulle ge sig ut på hemmaplan, det vill säga Kung Carl i Märsta. Problemet var som jag tidigare nämnde: pengar. Men efter lite flörtande med WS så bestämde vi att om jag hämtade honom i Sigtuna så skulle han kirra förkröket. Ett förkrök som jag stod mig på nästan hela kvällen, eller ska jag kanske säga inte höll mig stående på? Köpte endast en öl när vi väl kom in, så det sved inte så mycket i spargrisen.
I alla fall så satt vi (jag, Linus, WS, Daniel och Dennis) innan utgången  hos Linus ett tag, lyssnade på Enter Shikari och hade det mys.
Inne på KC var det i princip bara trevligt folk, som det alltid brukar vara. En hel del otippade människor också, det gjorde att det till och med vart jävligt roligt och enligt mig mycket lyckat. Därför ber jag så hemskt mycket om ursäkt för min skepticism angående krogen. Förlåt, förlåt, förlåt.

Jag vet inte hur, men på något sätt vart det bestämt att Angelica skulle följa med hem till Linus och sova.
Benen bar mig inte riktigt dit jag ville alla gånger och såklart så är det något kioskmongo som kläcker den briljanta och vältajmade idén att vi ska gå till Statoil. Det var bara för henne, nykter som hon tydligen var, att följa med på en promenad som aldrig verkade ta slut. Stackarn.

Äntligen hemma hos Linus igen tyckte vi det kändes helt naturligt att ta oss en återställare innan sängen. Mycket klyftigt beslut, tycker jag inte.
Det ryktas om att några fick se någonting glida fram längs benet ur ett par kalsonger. Detta något fick tydligen några att starta en diskussion om omskurna judekukar, men jag vem vet, rykten är ju inte alltid sanna.

Tack för en trevlig lördag och en skön bakispizza kryddad med Fight Club på söndagen.

Jag börjar bli riktigt jävla less på dig. På ditt skitsnack, din attityd och ditt agerande. Jag vet inte vad det är du hatar så mycket med ditt eget liv som gör att du måste lägga dig i andras. Du har passerat den gränsen när det inte längre håller att säga att du gjorde det för att hjälpa till, du är bara patetiskt och sjunker i mina ögon för varje gång historien upprepar sig.
Kalla dig fan inte för min vän om du hela tiden ska backstabba mig. Jag skulle kunna förstöra mer för dig än du anar. Men gör jag det? Nej, för hur snevriden jag än är i huvudet, så har jag fan koll på hur man behandlar vänner.

Ryck upp dig för fan, det är ju bara tragiskt.

Jag ser det snöar. Känns ju aningen värdelöst. Vad fan ska man göra idag liksom? Några pratar om utgång, men jag orkar inte krogen och bränna det lilla jag har kvar av pengarna.
Vill gå på en gammal hedlig hemmafest. En sån där med skönt folk och dålig musik. Vart tog dessa vägen? Är det vintern som dödar allas lust eller vad är det som händer? Snart tillbringar man väl helgerna på tråkiga, torra och totalt meningslösa middagar med folk man ändå inte tycker om. Allt bara för att visa hur jävla lill-gammal man är.
För dricker man vin och äter laxpaté med en grupp torra människor, då är man vuxen, eller hur?

Jag blir så less. Behöver fylleslag, slitna människor och spya i badkaren. I högtalarna ska musik som typ Boten Anna och fågeln Roger strömma ut. Inte för att de är bra, utan för att varenda människa kan dessa plågor och på så sätt blir alla så jävla mycket gladare. Saker ska gå sönder, det ska bli bråk och alla ska föra ett sånt jävla liv så att Greta som bor tre hus bort ringer polisen och på så sätt sabbar hela tillställningen.
Så ska det vara, det är äkta kärlek och glädje.



Jag vet, men du vet inte.

Jag tänker börja blogga igen.

Jag orkar inte blogga. Har inte tid. Skiver säkert något ibland men just känns det meningslöst.

Btw, vilken amanda var det som lämnade senaste kommentaren? Självklart publicerar jag inte kommentaren om du skriver vem du är :)