micke,

Jag, arrogant och självupptagen söker dig likasinnad, för avsugningar och dansk skalle.

Ha ett jävligt trevligt påsklov nu idioter och skänk mig som jobbar en extra tanke.

Om det skulle vara så, vad fan skulle jag då göra?

I brist på sömn sitter jag här och kollar igenom gamla inlägg. Kvalitén varierar ganska krafigt måste jag säga. Faktiskt ganska kul att se vad jag lagt ner en massa tid och energi på. De två mastodontinläggen "Om en pojke" och "Kärlekstunneln" är helt klart de jag är mest nöjd med och har fått mest respons på. Sen finns det flummig och bara allmänt skadade, t ex hade jag skrivit något om att köra upp typ en cola-burk i häcken på en påfågel eller något i den stilen, även det absolut första är lite annorlunda..
Jaja, fråga inte varför jag skriver det här. Hade helt enkelt inget bättre för mig och visste inte vad jag skulle hitta på att skriva om så..

Åter till sängen,
langa lite våta drömmar nu för helvete.

Fruktansvärt irriterad Micke. Varför kan jag aldrig få chansen att andas ut? Hur fan ska jag kunna vara alla till lags har ni tänkt er? Det är helt jävla omöjligt. Jag försökte förut men då krävdes lögner och lögnerna resulterade i att ni började känna avsky gentemot mig. Vad fan begär ni?
Min fråga: är det okej om jag styr över mitt eget fucking liv för två sekunder utan att få en jävla massa skit för det? Det rätta är inte alltid det lätta. Stötta mig för helvete istället för att göra det hela värre, jag är fan inte den enda boven i dramat.

Paaaaaallar inte, passar det inte så dra då.



helvete

Ena stunden är allt så jäkla bra. Nästa sekund förvrids allting och en stor aggressivitet blossar upp inom mig. Hur vet jag vad som är rätt? Hur kan det vara så svårt?
Hela mitt liv har färgats av felaktiga val. Tro det eller ej, men det händer faktiskt att jag tänker efter innan jag tar ett beslut. Trots det så har mina val en tendens att resultera i katastrof. 

Just nu befinner jag mig i en mycket knepig, men dock inte ny situation. Har stått vid det här vägskälet X antal gånger. En vänskap som är sjukare än "Freddy got fingered", mer skadad än "VaranTV", men samtidigt djupare än "Into the wild". Hetsig, kärleksfull, nedbrytande, hjälpsam, hatisk, pinsam, underbar, tragisk, spontan och helt jävla makalös känns som några ord goda nog för att beskriva det vi hade.

Precis som alla andra gånger har vi försökt krossa varandra verbalt. Rimligtvis borde man han vant sig vid det här laget. Tyvärr tror inte jag man kan lära sig att ta emot all den stryk som delas ut och dfet är därför vi alltid hamnar på den platsen vi är idag. Hur många gånger har jag inte lovat mig själv att avsluta vår dokusåpa? Samtidigt finns det något som binder oss, något som gör så att vi alltid hittar tillbaka.
Det finns få människor på den här jorden som jag stör mig så mycket på som dig, som jag bara får ett sug slå in pannbenet på med jämna mellanrum. Det finns garanterat ingen som jag skällt på så mycket som jag skällt på dig. Visst låter det som ett enkelt val?
Problemet är bara att det finns få som verkligen försökt göra allt för mig. som alltid velat finnas där, visat hur mycket jag betyder för dig som du gjort.
Det finns få som betyder lika mycket för mig, som vet lika mycket om mig som du gör. Framför allt så finns det väldigt få som jag älskar så mycket som jag älskar dig. Allt du gjort eller försökt göra för mig är helt fantastiskt.

Valet står alltså mellan en stormig vänskap där vi garanterat krossar varandra om och om igen eller att mista dig, förlora en stor del av mig själv och förmodligen kommer jag aldrig förlåta mig själv för allt jag gjort och för valet jag gjorde.

Att välja helt enkelt..

Ikväll är det dags, har väntat rätt länge faktiskt, taggat till och förberett mig. Det är den första studentskivan nämligen. Men såklart så sabbas allting och just nu känner jag mig bara lam. Har ingen lust alls. Men man måste ställa upp för sina vänner och det råkar ju vara så att min käre pojk Linus är skyldig till denna piratskiva. Sååå upp med humöret och fram med jägern. Ge mig en halvtimme så ser jag inte rakt..

Byeee 

Ok, det är bevisat, jag är övetygad. Varför kämpa emot när jag vet att det är så? Vad fan håller jag på med? Många saker kan man förneka, det mesta faktiskt. Men jag är slagen nu, det är kört. Likabra att erkänna det offentligt: Breaking Benjamin - Forget It är, hur mycket jag än försöker komma ifrån det, den skönaste jävla låten som någonsin gjorts. Den träffar där den ska träffa och förmedlar mer än någon annan.
Precis som varje gång jag inte hört den på länge så känner jag mig frälst när jag pånytt för den intryckt i öronen. Jag ska fan bli pingstvän, jehovas eller något i den stilen.
WUUUUNDERBAR, utbrast han i förtjusning.


"jag har fått kli förstår du.."

Sug min halvmeter och dansa runt midsommarstången. Vafan händer?

Jobbar och sliter dagarna i ända. Ute på praktik, 8-17 varje dag. Synd om mig. Men det gör inget för jag har alltid min cykelhjälm med mig.

Känns lite sent att dra en utförlig redogörelse för resan till Järvsö med mina pojkvänner, därför blir det en kort en. Tanken var att jag skulle fått lite bilder vid det här laget. Men eftersom jag fortfarande sitter med tummen där bak så har det inte blivit så.
Resan började i alla fall den 27 mars, jag, Johan, Pontus, Tim och allas vår Filip, Fillsing, Fillehoe, Homer eller vad fan ni nu vill kalla honom. 
Tur med vädret hade vi, trevligt sällskap och ett bra ställe att bo på. Dagarna spenderades i backen och kvällarna i bastun med några kalla.
Det enda lilla missödet som inträffade var när Micke Superstjärna skulle slå en pingisboll på Tim som fuckat ur lite. Oturligt nog glider det hemmagjorda racket ur handen på mig, träffar Filip på ögonlocket och åstadkommer en djupt jack som resulterar i nio stygn. Kände mig som Hitlers tvillingbror och var beredd att åka hem fortare än kvickt. Som tur var tog han det som en man, skrek som en tjej och blev sydd som en pojke.


Piratskivan på onsdag, nice.

Här är Micke, en seriös bloggskriva som aldrig skriver för att han aldrig tar sig tiden, NIIICE!

Ville bara säga grattis till lilla Angelica som faktiskt fyller år idag. Grattis, så nu var det sagt.

Byeee