att välja.
Hela mitt liv har färgats av felaktiga val. Tro det eller ej, men det händer faktiskt att jag tänker efter innan jag tar ett beslut. Trots det så har mina val en tendens att resultera i katastrof.
Just nu befinner jag mig i en mycket knepig, men dock inte ny situation. Har stått vid det här vägskälet X antal gånger. En vänskap som är sjukare än "Freddy got fingered", mer skadad än "VaranTV", men samtidigt djupare än "Into the wild". Hetsig, kärleksfull, nedbrytande, hjälpsam, hatisk, pinsam, underbar, tragisk, spontan och helt jävla makalös känns som några ord goda nog för att beskriva det vi hade.
Precis som alla andra gånger har vi försökt krossa varandra verbalt. Rimligtvis borde man han vant sig vid det här laget. Tyvärr tror inte jag man kan lära sig att ta emot all den stryk som delas ut och dfet är därför vi alltid hamnar på den platsen vi är idag. Hur många gånger har jag inte lovat mig själv att avsluta vår dokusåpa? Samtidigt finns det något som binder oss, något som gör så att vi alltid hittar tillbaka.
Det finns få människor på den här jorden som jag stör mig så mycket på som dig, som jag bara får ett sug slå in pannbenet på med jämna mellanrum. Det finns garanterat ingen som jag skällt på så mycket som jag skällt på dig. Visst låter det som ett enkelt val?
Problemet är bara att det finns få som verkligen försökt göra allt för mig. som alltid velat finnas där, visat hur mycket jag betyder för dig som du gjort.
Det finns få som betyder lika mycket för mig, som vet lika mycket om mig som du gör. Framför allt så finns det väldigt få som jag älskar så mycket som jag älskar dig. Allt du gjort eller försökt göra för mig är helt fantastiskt.
Valet står alltså mellan en stormig vänskap där vi garanterat krossar varandra om och om igen eller att mista dig, förlora en stor del av mig själv och förmodligen kommer jag aldrig förlåta mig själv för allt jag gjort och för valet jag gjorde.
Att välja helt enkelt..
svaret kanske är enklare än vad du tror. kanske är det just meningen att ni ska vara i varandras liv?
det är vad jag tror iallafall, fortsätt kämpa. du klarar dig!
"Det finns få människor på den här jorden som jag stör mig så mycket på som dig, som jag bara får ett sug slå in pannbenet på med jämna mellanrum. Det finns garanterat ingen som jag skällt på så mycket som jag skällt på dig. Visst låter det som ett enkelt val?
Problemet är bara att det finns få som verkligen försökt göra allt för mig. som alltid velat finnas där, visat hur mycket jag betyder för dig som du gjort."
Helvete vad jag känner igen mig i din text.. Jag kanske inte vet eran situation fullt ut eller så, men älskar du personen - håll fast vid den då. Jag har förlorat min bästa vän och du ska veta att det inte är lättare utan än med. Draman kanske tar kål på en men kärleken ni känner finns där av en anledning med. Skulle inte vilja att du förlorade din bästa vän, för jag vet själv hur hemskt det är. Har gått igenom det i ett år nu och saknar fortfarande. Menar inte att säga hur du ska göra eller så, men tänkte bara tipsa lite. :)
Hoppas det löser sig. Kram
Jag håller med Samina. Håll fast vid mig
