micke,

Daniel fick mig att inse att det inte håller att skriva massa dryga inlägg och snyfta över saker.
Jag skrev inte på ett tag för att finna inspiration och skippa deppet. Inlägget igår vart långt och inte självdestruktivt. Trodde att jag var på väg ur emo-träsket, men då kommer nån liten jävla tallefjant och designar min blogg så att jag framstår som mer emotional hardcore än någonsin.

på väg hem från krogen i lördags, satt på tåget och försökte se vad som stod på mobil-displayen, började nyktra till och längtade efter sängen. plötsligt kommer slaget från ingenstans. min värld rasar samman och jag vill bara döööööööööööööööööööööööööööööööööö!!!!!!
eller.. riktigt så illa var det inte, men vi var på g hem från krogen, fulla och glada.  när allas vår daniel aka bosse helt överraskande kläcker ur sig att min blogg är jävligt emo. jag tänker efter en stund, vill inte erkänna riktigt. hur mycket jag än försöker komma på olika förklaringar så är sanningen ett faktum: min blogg är emo.
det är väl dags att lägga ner med "ni hatar mig"-skiten antar jag.. tråkigt, hade ju faktiskt börjat bli en del av mig tihi.

Ska man skratta eller gråta? Fram till igår har jag snittat på cirka åtta unika läsare varje dag. Kollade bara sådär i förbifarten hur många som läst idag. Tjugonio stycken.
   Absolut, det är skitkul att fler läser. Men det är ju inte utan att man får känslan av att det beror på mitt senaste inlägg. Det var aggressivt och elakt och ingen av det åtta-nio "ordinarie" läsarna vet till vem. Kanske är det så att de undrar om det riktar sig till dem, skickar min adress till sina vänner för att de ska se, bedömma och snacka skit. 
   Det är så det fungerar i den här hålan, så fort det luktar bråk eller problem blir alla jävligt intresserade. Man kan skjuta sina egna bekymmer åt sidan och roa sig med att lägga sig i andras.
   Fast vem vet, alla dessa besökare kanske bara tycker att jag är tragiskt och läser för att få sig ett gott skratt. Jag vet inte. Men till er som läser för att ni bara är allmänt intresserade, välkomna.

                                              
     
                                                                                                                                                                                                                Du måste smiska den, smiska den hårt.

det du skrev gör det egentligen onödigt för mig att skriva eftersom det säger allt. men jag vill i alla fall att du ska veta att du verkligen betydde något och att jag inte njuter av att avsluta det här, men det måste bli så. det är bäst för oss båda. förlåt och tack för allt. jag glömmer inte de glada dagarna och jag glömmer inte dig.

du är stark.

att vara eller att icke vara aggressiv, det är frågan.
sitter och stirrar på mina ölburkar bredvid datorn, funderar på hur det skulle kännas att trycka en sån lång upp i aset på en påfågel. tänk er känslan, binda en pippi i någon form av doggyställning, låta en vän stillsamt sära på skinkorna på lilla fågeln, för visst fan måste påfåglar har skinkor? kanske inte så stora men de borde finnas. sedan ber man sin andra vän att smörja in stjärthålet med typ hudkräm. när själva "förspelet" är överstökat tar man lite kraft, några djupa andetag och trycker på så in i helvete. den känslan vore nog lite speciell.

berg- och dalbana så in i helvete. upp och sen ner, höger och till vänster. jag blir lite fundersam. höll på att spy vid första svängen, i den andra såg jag en fiskmås men när vagnen gick ner sträckte jag upp händer, skrek och njöt fullt ut.
fett djupt, fett seriöst.

lap dance, ge mig lap dance för faan!

katastrof. total jävla katastrof.
fredagen började faktiskt bra. kina och sen bio. trevligt sällskap och gott humör.
fredagen slutade åt helvete. bitch-slapad och utskälld. vi pratade hela natten men när jag äntligen somnade kändes det som om vi börjat lösa saker i alla fall.

lördag. katastrof igen, jag förstod att jag inte förtjänade någon av er. du hade helt rätt. varenda ord du sa var helt korrekt. jag gjorde ett val. kanske dumt, kanske fegt, men jag gjorde ett val.
ni fick mig att förstå ännu en gång att det inte var rätt väg att gå. övertygade mig om att stå kvar. jag står kvar och tänker stanna där tills ni gör er av med mig. den dagen kommer, tro mig. för eller senare passerar man en gräns, en gräns jag passerat för länge-, längesen. men ni står kvar. uppskattar det som fan ska ni veta. jag har gett upp hoppet men så länge inte ni gör det ska jag försöka.

tack för allt. förlåt.

lördagkvällen var ändå riktigt mysig. kika på lite film hos emilia (som jag inte träffat på år och dar?) i ett mycket angenämnt sällskap bestående av bosse tha man, gp, emilia och sofia. skönt att få komma ifrån allt ett tag och slippa tänka.

söndag. vaknar och njuter. vidare till gymmet och sen till bror.
han bjöd på tacos och bio. ännu en gång fick jag chansen att slippa ifrån och bara få umgås.
björn, du är guld värd.

vår, sommar, vinter, höst. allting på samma gång. jag försvann, njöt av allt.