tomt.
Det håller inte. Jag kan inte fortsätta att gå ner mig. Igår var det en vecka sen det tog slut. Vi har träffats, pratat och du har gjort klart att vi lägger ner det här en gång för alla. Jag vet som sagt att det är rätt beslut trots det, kan jag inte låta bli att vara ledsen. Du verkar klara dig alldeles utmärkt vilket känns bra men det ger samtidigt en sugande känsla i magen. En känsla av tomhet och panik.
Varför kan jag inte bara minnas hur illa det många gånger var? Varför känner jag mig som den mest ensamma människan på jorden?
Jag skulle säkert klara det bättre om jag hade en klippa att luta mig emot. Men skicklig som man är, så spelade jag såklart bort min fasta punkt, min handske att stoppa foten i. Den vännen som stått kvar trots all smärta jag åsamkat henne. Du har alltid funnits där för mig. Skiter i att folk inte tycker att vi inte fungerar ihop. De har säkert rätt. Men bara för att något är rätt betyder det inte att man måste följa den banan. Det är vi ett levande bevis på. Jag älskar dig, förlåt för allt.
I min kropp händer något. Känns som om jag är påväg att vändas ut och in. Jag vet inte om det är positivt eller negativt. Det är mycket möjligt att det är ett fall framåt och leder till något bra när jag väl lyckats radera alla minnen och känslor. Frågan är hur lång tid det tar. Jag vill bara gå vidare, fortsätta reparera mina andra sår.
Det är fan dags nu. Jag kan inte fortsätta i den här stilen. Måste få bort en sak i taget. Ta mig i kragen som man brukar säga. Ensam är stark, antar jag. Ägna mig åt saker som jag tycker är roligt.
Någon som har tips på hur man kommer över en fd. flickvän och en vän som stod en fruktansvärt nära?
läskigt.., har precis samma problem nämligen ^^ förutom att för mig var det en fd pojkvän då :)
Som du sa, ägna dig åt saker som du tycker är roliga. Då håller du dig sysselsatt och tankarna for inte upp så lätt.
detta låter otroligt jobbigt :( , jag hoppas att allt ordnar sig för dig !
men en sak som brukar fungera är att man reser bort, långt bort är borta en vecka eller två. och festa är inte det bästa , ni kan göra massa annat kul :)
ensam är inte stark, you know it
önskar dig all välfärd i livet.
en vän för livet i smyg, vi sa föralltid.
Förstår hur du känner dig, det är jättejobbigt att förlora en vän som har stått en nära, och även att förlora en flick/pojkvän. Det finns nog inget bra sätt att komma över de än att låta tiden läka allt :/ de finns inget i hela världen som botar ett brustet hjärta tyvärr :/
Men det bästa du kan göra är att du tänker bara på dig själv ett tag, gör vad du vill och de du tycker om :)
Hoppas att allt löser sig för dig!
Hare bäst :)
