övervåningen.

En tid föder en ny. Plötsligt vaknar man och inser att saltet blivit sötare och den gråa himlen skimrar av miljontals färger. Ena dagen går man och stirrar på det där halvtomma glaset och hatar allt. Under natten är någon där och mixtrar lite, nästa dag betraktar man glaset som vanligt och ser att det på något underligt sätt blivit halvfullt. Synen på allt förändras som genom ett trollslag.

Det finns ingen anledning att vara ett dugg gladare idag än i igår eller för en vecka sen. Trots det så har någonting hänt. En tid föder en ny. Efter att har varit ledsen så länge borde det vara svårt att finna lyckan på kort tid. Självklart är det så. Men ibland är det inte lyckan som behövs, utan lugnet. Stressen och pressen som man utsatt sig själv för, är som bortblåst och man funderar på varför man egentligen ställde så höga krav på sig själv. Det är tekniskt sett omöjligt att glömma och förtränga på ett litet kick. Men som sagt, lyckas man bara återfå lugnet har man genast lite nedförsbacke efter det tunga, ständiga uppåttrampandet.
När lugnet infinner sig kan man börja leva, kan man börja leva kan man börja ta hand om saker och ting.
Jag har funnit lugnet. Jag vet inte hur, vet inte var och vet inte varför. Men vafan spelar det för roll? Den illvilliga klumpen i magen är borta, numera simmar magsäcken runt i Stilla havet.

Kommentarer
Postat av: Johanna

Ditt sätt att skriva fångar mig. Vet att jag inte borde läsa din blogg eftersom jag vet att jag kommer att fastna vid den men jag kan inte låta bli...

"När lugnet infinner sig kan man börja leva, kan man börja leva kan man börja ta hand om saker och ting."
Jag önskar att jag kunde hitta mitt lugn någon jävla lång.. Alltså shit förlåt.

2008-02-09 @ 12:41:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0