micke,

Är hjärtat tomt, får huvudet skriva. Men vad händer i huvudet? Tankar avlöser varandra. Tankar på tiden som var, tankar på tiden som är nu och tankar på morgondagen. 
Det som var, det har jag berättat en del om (är du ny läsare kan du alltid kolla igenom inläggen i kategorin "mitt liv, mina tankar") och jag orkar verkligen inte skriva något deppinlägg nu.
Hur tänker jag idag då? Jag saknar er fortfarande såklart, men jag vet att jag klarar det här. Ni båda har som bekant funnits tätt intill en lång tid. Hasigt slets vi ifrån varandra och jag står ensam utan er numera. Det svider att skriva om, häller salt i mina egna sår, men ibland måste det bli så. Minnen passerar på näthinnan, forna känslor bränner på insidan, in bara positiva utan hela den tids känslor från våra månader. 
Trots det känns det bra och hälsosamt för mig. Medgång kräver motgång. Det här är en motgång jag kan påverka och styra över. Antingen deppar jag sönder och lägger mig platt ner för att dö, eller så ser jag till att försöka ruska det av mig, aldrig glömma, men samtidigt inte älta det som var. Bevisa för mig själv att jag är stark nog att hålla huvudet högt i alla situationer som på gamla dar, dock utan en fasad av falsk glädje. 

Morgondagen ser jag med stor förväntan fram emot. Praktik direkt efter sportlovet fram till studenten. Förhoppningvis fixat en lägenhet till sommaren, vilket vore otroligt skönt. Negativt är att  jag nästan inte får något sommarlov. Men jag vill bara komma ifrån, så får jag tag på en lya spelar det absolut ingen roll. En chans att verkligen börja om på nytt, den här gången med lite flis i bakfickan.