back on track.
Ärlighet. Ärlighet är det enda raka, det enda som håller i längden. Tro mig, jag vet. Jag har ljugit fruktansvärt mycket. Små lögner, stora lögner, onödiga lögner och nödvändiga lögner.
I början går det bra, riktigt bra till och med. Man kommer undan med skit man gjort bara genom att dra ihop historier som är så nära sanningen det går att komma.
Känner du mig, så har jag antagligen ljugit för dig. Så hemskt är det.
Det börjar med något litet. Du kanske var på en plats du inte vill erkänna eller prata med någon om något du inte borde, lögnen går hem och ingen kommer till skada. "Fan vad nice, det är såhär man ska göra" tänker du. Springer runt mellan ett antal personer och för att inte skada någon av dem måste du bygga upp historier som fungerar och går hem. Jag lyckades, jag svek folk till höger och vänster. Vänner och familj, alla ljög jag för. Jag vet inte hur länge det varade utan att det började gå snett, men det är säkert i över ett års tid. Varför skulle jag sluta? Ingen vart ju sårad. Så länge mina små luftslott höll fortsatte jag i samma bana. Det vart som ett beroende.
Jag har förlorat ett antal personer på grund av vad jag gjort. För naturligtvis kom sanningarna fram och helvetet brakade löst. I början kunde jag ljuga bort allt några gånger till, fast tillslut var det helt omöjligt fortsätta.
De flesta hemligheterna kom fram för några månader sen. Men minst en gång i veckan kommer något jag klurade ihop på den tiden upp, avslöjas och hugger mig i ryggen.
Naturligtvis är det en person som blivit extra hårt utsatt för mitt skitsnack, åsidosatts för många gånger. Du vet vem du är och jag menar det från djupet av mitt hjärta när jag ber om ursäkt till dig och alla andra.
Trots att sanningen svider mycket i vissa fall, så kan den inte ge än en kalldusch månader senare. Psykiskt sett mår jag bättre nu när jag försöker vara ärlig. Jag är inte heller så stressad som förut, då jag hela tiden var tvungen att komma ihåg vad jag sagt till vem och hela tiden var tvungen att vakta tungan.
Står för de "dumheterna" jag gjort numera och tänker fortsätta hålla på ärligheten framöver.
I början går det bra, riktigt bra till och med. Man kommer undan med skit man gjort bara genom att dra ihop historier som är så nära sanningen det går att komma.
Känner du mig, så har jag antagligen ljugit för dig. Så hemskt är det.
Det börjar med något litet. Du kanske var på en plats du inte vill erkänna eller prata med någon om något du inte borde, lögnen går hem och ingen kommer till skada. "Fan vad nice, det är såhär man ska göra" tänker du. Springer runt mellan ett antal personer och för att inte skada någon av dem måste du bygga upp historier som fungerar och går hem. Jag lyckades, jag svek folk till höger och vänster. Vänner och familj, alla ljög jag för. Jag vet inte hur länge det varade utan att det började gå snett, men det är säkert i över ett års tid. Varför skulle jag sluta? Ingen vart ju sårad. Så länge mina små luftslott höll fortsatte jag i samma bana. Det vart som ett beroende.
Jag har förlorat ett antal personer på grund av vad jag gjort. För naturligtvis kom sanningarna fram och helvetet brakade löst. I början kunde jag ljuga bort allt några gånger till, fast tillslut var det helt omöjligt fortsätta.
De flesta hemligheterna kom fram för några månader sen. Men minst en gång i veckan kommer något jag klurade ihop på den tiden upp, avslöjas och hugger mig i ryggen.
Naturligtvis är det en person som blivit extra hårt utsatt för mitt skitsnack, åsidosatts för många gånger. Du vet vem du är och jag menar det från djupet av mitt hjärta när jag ber om ursäkt till dig och alla andra.
Trots att sanningen svider mycket i vissa fall, så kan den inte ge än en kalldusch månader senare. Psykiskt sett mår jag bättre nu när jag försöker vara ärlig. Jag är inte heller så stressad som förut, då jag hela tiden var tvungen att komma ihåg vad jag sagt till vem och hela tiden var tvungen att vakta tungan.
Står för de "dumheterna" jag gjort numera och tänker fortsätta hålla på ärligheten framöver.
Kommentarer
Postat av: Angelica
jag vet att du ångrar dig, men vissa saker går inte att förlåta.. men jag tror på dig hjärtat, du klarar dig alltid
Postat av: jöss
Haft en likadan period, och fy fan vad jag skäms för den tiden. Kan inte ens prata om det. Och jag kan faktiskt hålla med om att ärligheten svider ibland, men den håller alltid i längden.
Du kan ju inte vrida tillbaka tiden, så att du inser dina misstag, ber om ursäkt och försöker göra bättre nästa gång .. ja, det är allt du kan göra för tillfället. (:
Bra skrivet. (:
Trackback
