micke,

Jag vet inte vart jag vill komma med det här inlägget egentligen. Sitter och lyssnar på massa gammal musik och känner att jag behöver skriva av mig lite.

  - Det här är min och Petras låt.
  - Nej, för det var faktiskt Lisas och min först!
  - Aha? Men vi gjorde en dans till den så piiiiiiiiiiiss off bitch.

Alla känner väl igen den jargongen? Varje bra låt skapar ett personligt band med den som lyssnar. Låten kan återge en lukt, känsla eller en plats. Ibland tänker man på någon speciell när man hör den personens "egna" sång spelas på radion. Har du själv ingen egen låt? Hitta en du tycker om men inte så många har hört, nöt in den i dina vänners huvuden och vips, så blev det faktiskt din låt. Tro mig, det fungerar
Jag skulle kunna räkna upp hur många låtar som helst och vad de påminner mig om. Dängor från sommaren, deppmusik från en glömd tid eller hardcoretrance som skriker Daniel Lundgren.

Du kan hitta allt i musiken. Du kan hata en låt för att den speglar andras glädje, eller älska en annan för att den är tidigare nämndas olycka.
Jag undrar hur världen sett ut utan den. Hur hade folk då fått ut sina känslor? Inget asballt intro att tagga till inför match till, inga aggressiva låtar att strypa någon till i fantasin och inga trasiga låtar att bryta ihop till när man förlorat någon. Men värst av allt, hur fan skulle man kunna förföra kvinnofolk?
Alla vet att receptet för att lyckas är tända ljus, rökelse, rosblad, ett fint dukat bord med laxpaté, rysk kaviar, svindyrt vin OCH "Lugna Favoriter". Hur i helvete ska man kunna få komma till om man inte har "Celine Dion - Have you ever been in love" som support och extra styrka? Nej du, det hade aldrig gått. Tack Peter Borossy säger jag. 

Musik är det vackraste, fulaste, äckligaste och sexigaste som finns. Utan den skulle det mesta faktiskt kännas meningslöst. Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeen nu orkar jag inte skriva mer. Tuddelu.

Jo förresten! Jag insåg att jag aldrig skrivit någon lista i min blogg. Alla bloggare vet att listor faktiskt är ett måste, så det så *fNizZ* *pUzZiz*

Lista över de låtar som betyder mest eller bär på de starkaste minnena (ingen speciell ordning)

Faktum Entertainment - Vägen ut
Breaking Benjamin - Forget It
Norlie - Abstrakt Kärlek
Weeping Willows - While I'm Still Strong
Plain White T's - Hey There Delilah
Takida - Curly Sue
Tokio Hotel - Monsoon
Sober - Hora
Panic! At The Disco - Lying Is The Most Fun A Girl Can Have (Without Taking Her Clothes Off)
Ripsipiirakka - Sanni
Barbados - Allt Som Jag Ser
Carola - Sanna Vänner
Akon - Don't Matter
Kent - Ingenting
Damien Rice - Accidental Babies
RMK - Den Sanna Kärleken
Sober och RMK- Ta Hand Om Er
Damien Rice - 9 Crimes
My Chemical Romance - Welcome To The Black Parade
Laleh - Live Tomorrow
Laser - Det Var En Gång En Fågel
Gary Jules - Mad World
Trivium - Like Light To Flies
Bonnie Tyler - Holding Out For A Hero
Patrik Isaksson - Andetag
Fonky Fresh - Du Var Mitt Allt
Skazi - Hit And Run
Sober - Karu Kari
Kent - Utan Dina Andetag
Hurt - Falls Apart
Takida - Reason To Cry
Hans Zimmer - Vårt Land
Hans Zimmer - Tennessee
La2niC - Blöder Utan Sår
Legenden - Dödens Bästa Vän
Micke ft. Akim - Olaglig Samhällstjänst
Darin - Unbreak My Heart
Sofia - I Need To Save Me
Mario Vasquez - Gallery
Breaking Benjamin - Breath
Papa Roach - Scars (Acoustic)

Stone Sour- Zzyxz Rd.

Faith Hill - There You'll Be
Breaking Benjamin - Diary Of Jane (Acoustic)

Jag har garanterat missat hur många som helst. Kommer dock inte på några just nu.


Det var allt           för idag              ANNICA!

Så var vi där igen. Dagen då kärleken ska sprudla och man ska vara sådär tokgullig i 24 timmar. Men det är också dagen då de ensamma kastas ut i stormen och trycks rakt ner genom marken.
Vad jag själv tycker om alla hjärtans dag vet jag inte riktigt.
Det är en väldigt fin tanke, även om det precis som alla andra högtider nuförtiden har som huvudsyfte att dra in en massa pengar, så är det mysigt, om man hade den att dela med någon vill säga. 
Kan dock inte låta bli att fundera på de som aldrig haft någon, vars självförtroende antagligen bara trasas sönder ännu mer idag. Men jag tänker  även på de som nyligen förlorat någon. Det måste vara rena mordet för själen. För hur gärna man än vill kommer man inte undan. Vart du än vrider huvudet ser du lyckliga par, hjärtan och blommor.

Negativt eller positivt? Negativt eller positivt? Jag vet inte. Men jag har ju alltid hållt mig till den negativa sidan, så varför sluta nu? Det är så jävla mycket att det bara gör mer skada än vad det ger glädje. Nykära fjortisar och 40-plusare kan säkert njuta för fulla muggar. Men vi andra vad händer med oss? De ensamma, förbannade och sorgsna, vafan gör vi? Jo, vi känner oss mer ensamma, förbannade och sorgsna. Wiiiiiiie, high-five Storbritannien, jävligt trevlig tradition.

Och ja, hade jag haft någon att dela denna dag med och inte suttit själv framför datorn hade här bara vart en massa rosa moln. Men så vart det ju inte..

Lördag, helgens bästa dag, vaknar med feber.. skitkul, nu ska jag knarka alvedon, bye.

Tänkte skriva ner de olika låtarna jag använder i bloggen och spara i en egen kategori, ifall du som läser av någon underlig anledning kanske uppskattar den musik jag lyssnar på och skulle vilja ladda ner den själv. I alla fall så hittar du de olika låtarna från och med idag under kategorin med det fantasifulla namnet Musik.

Premiärlåt för detta nyskapande initiativ är Chemical Vocation - True Story of Mine.

Jag måste ta tillbaka det jag skrev angående krogen i lördags. Det visade sig nämligen att ganska många skulle ge sig ut på hemmaplan, det vill säga Kung Carl i Märsta. Problemet var som jag tidigare nämnde: pengar. Men efter lite flörtande med WS så bestämde vi att om jag hämtade honom i Sigtuna så skulle han kirra förkröket. Ett förkrök som jag stod mig på nästan hela kvällen, eller ska jag kanske säga inte höll mig stående på? Köpte endast en öl när vi väl kom in, så det sved inte så mycket i spargrisen.
I alla fall så satt vi (jag, Linus, WS, Daniel och Dennis) innan utgången  hos Linus ett tag, lyssnade på Enter Shikari och hade det mys.
Inne på KC var det i princip bara trevligt folk, som det alltid brukar vara. En hel del otippade människor också, det gjorde att det till och med vart jävligt roligt och enligt mig mycket lyckat. Därför ber jag så hemskt mycket om ursäkt för min skepticism angående krogen. Förlåt, förlåt, förlåt.

Jag vet inte hur, men på något sätt vart det bestämt att Angelica skulle följa med hem till Linus och sova.
Benen bar mig inte riktigt dit jag ville alla gånger och såklart så är det något kioskmongo som kläcker den briljanta och vältajmade idén att vi ska gå till Statoil. Det var bara för henne, nykter som hon tydligen var, att följa med på en promenad som aldrig verkade ta slut. Stackarn.

Äntligen hemma hos Linus igen tyckte vi det kändes helt naturligt att ta oss en återställare innan sängen. Mycket klyftigt beslut, tycker jag inte.
Det ryktas om att några fick se någonting glida fram längs benet ur ett par kalsonger. Detta något fick tydligen några att starta en diskussion om omskurna judekukar, men jag vem vet, rykten är ju inte alltid sanna.

Tack för en trevlig lördag och en skön bakispizza kryddad med Fight Club på söndagen.

Jag börjar bli riktigt jävla less på dig. På ditt skitsnack, din attityd och ditt agerande. Jag vet inte vad det är du hatar så mycket med ditt eget liv som gör att du måste lägga dig i andras. Du har passerat den gränsen när det inte längre håller att säga att du gjorde det för att hjälpa till, du är bara patetiskt och sjunker i mina ögon för varje gång historien upprepar sig.
Kalla dig fan inte för min vän om du hela tiden ska backstabba mig. Jag skulle kunna förstöra mer för dig än du anar. Men gör jag det? Nej, för hur snevriden jag än är i huvudet, så har jag fan koll på hur man behandlar vänner.

Ryck upp dig för fan, det är ju bara tragiskt.

Jag ser det snöar. Känns ju aningen värdelöst. Vad fan ska man göra idag liksom? Några pratar om utgång, men jag orkar inte krogen och bränna det lilla jag har kvar av pengarna.
Vill gå på en gammal hedlig hemmafest. En sån där med skönt folk och dålig musik. Vart tog dessa vägen? Är det vintern som dödar allas lust eller vad är det som händer? Snart tillbringar man väl helgerna på tråkiga, torra och totalt meningslösa middagar med folk man ändå inte tycker om. Allt bara för att visa hur jävla lill-gammal man är.
För dricker man vin och äter laxpaté med en grupp torra människor, då är man vuxen, eller hur?

Jag blir så less. Behöver fylleslag, slitna människor och spya i badkaren. I högtalarna ska musik som typ Boten Anna och fågeln Roger strömma ut. Inte för att de är bra, utan för att varenda människa kan dessa plågor och på så sätt blir alla så jävla mycket gladare. Saker ska gå sönder, det ska bli bråk och alla ska föra ett sånt jävla liv så att Greta som bor tre hus bort ringer polisen och på så sätt sabbar hela tillställningen.
Så ska det vara, det är äkta kärlek och glädje.



Jag vet, men du vet inte.