micke,

Kaoskaoskaos. Huvuvdet snurrar. Jag vet inte hur jag ska vända på saker och ting. Inget alternativ verkar bättre än det andra. Kan inte sätta fingret på känslan. Det hugger och sliter i mig.

Återigen glider jag tillbaka i tiden. "..som gravitation, som nåt vasst, jag ska aldrig göra dig illa igen"
Jag lyssnar till och med på Kent. Tragiskt som fan, men sätter ord på en del känslor så..

Suget är borta, suget efter att supa skallen av migg, suget efter att roa mig till max saknas. Vad är det som händer?
Är det ännu en fixidé som fastnat?

Rimligtvis borde jag vara eld och lågor i och med att jag idag fick reda på att jag äntligen fått en lägenhet. Visserligen i framstjärten jag just nu är strandsatt i, men nybyggt så det får det vara värt.
Men tyvärr hjälper inte det heller. Något är fel, jävligt fel.