micke,

Alkohol har som vi alla vet en speciell inverkan på hjärnan. På fyllan kan du komma på ett sätt att skapa fred på jorden, ta kontrollen över ett helt folk à la Hitler eller varför inte en skitbra uppfinning som ger människor möjligheten att öppna en ölflaska mellan skinkorna, utan skavsår. Listan skulle kunna göras lång.

I alla fall så hade jag ett liknande moment, dock lite mer filosofiskt, sittandes dyngrak i baksätet på en taxi.
Det slog mig när jag hörde en viss låt på radion. Ett fruktansvärt illamående kom över mig. Trodde först att det var en ren tillfällighet. Hur som helst så fick jag mr driver att byta kanal, och hoppsan. Illamåendet var som bortblåst.

Klart som fan att tankarna började snurra runt i skallen. Kom på mig själv med att ha slösat bort så fruktansvärt mycket tid på absolut ingenting. Förlorat allt för mycket, vänner, känslor, mig själv. Men till vilken nytta? Om jag fick välja mellan att radera det som hänt mig nu och det som hände 2006 så vet jag precis vad jag skulle behålla. Det ena gav mig en livserfarenhet och fick mig att se saker ur ett annat perpektiv. Det andra slet sönder, bröt ner och mördade mig.

Det roliga är att trots all smärta jag åsamkats under en lång period, så är just det här senaste misstaget och alla vindriga minnen som får mig att må så bra som jag gör nu, enbart genom att inte längre existera i mitt liv.
Jag tar gärna smällen att få kväljningar när jag påminns genom till exempel musik. För när illamåndet släppt inser jag att för första gången på väldigt länge är jag fri att styra över mitt eget liv utan att behöva vara rädd.
Summan av kardemumman är alltså det ironiska i att vad som en gång tryckte ner mig är precis vad som just nu bygger upp mig, genom att hålla sig borta.

Naturligtvis var det här bara en sammanfattning av vad som gick runt i mitt lilla huvud. Men i alla fall, fan vad mycket man kan lösa halvdäckad i en taxi.