micke,

Jag vet, jag vet. Ni har alla suttit som på nålar i väntan på att få veta resultatet från matchen igår.
Ni kan pusta ut nu, vi vann nämligen mot IBK Rinkeby med 12-4.
Vad sa du där längst bak? Hur många mål jag gjorde? Oshosh.. jag vill ju inte skryta men det vart.. tre stycken. Dvs hade domaren haft ögonen med sig så hade det blivit tre. Tråkigt nog så missade han att bollen var inne i typ en kvart innan målvakten tog ut den. Så okej jag fick bara två baljor, men för att kompensera det så jag tänkte göra en Robban och sno någon annans.

Måste städa mitt äckliga rum nu igen, tvätta, fixa dricka och bajs..

Känner mig så pass busig att jag totalt skiter i mina tidigare rader om att förra inlägget var det sista för i år.

Som ni säkert förstår är jag hemma igen efter en galet rolig vecka. Var inte nådigt sliten i lördags.
Mycket snö och solsken varje dag, dock så var berget för litet. Men det kompenserades med lite streaking à la Micke och Jocke, aggressiva vrål, *censur* och alkoholkonsumtion the fjortisway.

Idag är jag ett fullfjädrat emo. Ucko och Pucko (Filip och Pontus) kläckte den briljanta idén att de skulle färga håret igår. På något jävla vänster blev lilla jag inblandad. I alla fall så började det med att Filip skulle blondera sig och Pontus få slingor.
Vi bestämde att man måste ha färgen kvar i håret tills efter nyår. Väl framme vid hårprodukterna försökte jag dra mig ur och Pontus likaså. Efter många om och men så köptes det helblondering till båda idioterna och eftersom vägrade bli någon jävla Emil lyckades jag övertyga dem om det fick det bli svart för min del. Ett val jag tackar gudarna för idag.
Efter första färgningen såg de nämligen ut som flammiga tigrar eller något i den stilen. I panik tvingades vi tillbaka till Märsta för att köpa ännu mer färg. Jag önskar jag hade en kameratelefon för att bjuda på resultatet, men tyvärr.
Om vi säger såhär, de två Scooter-inspirerade (nej, inte mopeden) tyskbögarna lyser upp tillvaron på mer än ett sätt.

Nu ska duscha och dra iväg till Väsby med Elias och köpa en ny klubba till matchen mot IBK Rinkeby ikväll.
Eftersom jag vet att alla är skitintresserade så bjuder jag på en förhandstitt.

Tanken var ju att det här skulle bli ett långt och ointressant inlägg.. det kommer inte hinnas med.
I alla fall så sticker jag till Mora om 40 minuter. Ska spendera en vecka där med lite pojkvänner.
Första julen utan mami, papi och mina kära bröder. Känns lite annorlunda.
Micke är fortfarande naken, så jag känner mig en aning stressad måste jag säga.

Skitsamma måste äta och grejer nu.
Tänkte bara önska alla en god jävla jul!! Och om vädret suger, så tänk på att det är värre för mig som får hänga på ett blåsigt berg (Orsa Grönklitt) och låtsas att jag kan åka skidor.

Två saker till. För er som inte fattat det än så är Hero of war med Rise agianst det bästa som någonsin skapats.
Sist men inte minst kan jag lika gärna passa på att önska alla ett gott nytt år också.

Ha det guld!

Det här blir mitt näst sista inlägg för i år. Så varför inte passa på att se tillbaka på året som varit?
2008 har minst sagt varit omtumlande. Både på det negativa och positiva planet. Tänkte bara lyfta fram de "större" händelserna.

Året började i Karlstad med två halvnakna pojkar på varsitt biltak, en misslyckad road trip till Norge och en naken Otto.
I mars bar det av mot Järvsö med Filip, Pontus, Tim och Johan i släptåg. Jävligt roliga dagar med snuskigt mycket fylla, bastubad och pingisrack-spräckta ögonbryn. Vädret var fint, Micke var fin, fylledansen var ful.

Elva veckor praktik tog fart efter sportlovet och jag insåg snabbt att jag aldrig skulle stå ut med montera apparatskåp för resten av livet. Sa därför upp mig och på något vänster började jag min väg mot att bli en "riktig" elektriker.
Studenten måste naturligtvis finnas med. Det var den gladaste, galnaste men samtidigt den sorgligaste dagen i mitt liv. Jag tror aldrig jag varit så förvirrad som jag var efter flaket. Allt var över inom loppet av några timmar, Micke var dyngrak och undrade vafan det skulle bli av honom.

I slutet på juni smet jag och lite pojkvänner till Göteborg och lät musikorgasmerna komma okontrollerat. Metaltown 08, två oförglömliga dagar fyllda med en jävla massa aggressiv musik och alkohol.
Väl hemkommen var det bara att tvätta och packa om. Micke, Freddan, Ws, Gösen och Strand gav sig av mot Arvika och den omtalade festivalen.
Jag tror aldrig jag haft roligare i hela mitt patetiska liv. Timmarna i nyktert tillstånd kan räknas på en hand och när man har en Fredrik Karlsson på lyset och med hål genom balleskinnet i närheten så kan det aldrig bli långtråkigt. 
Såg förvisso inte en enda hel konsert men i gengäld träffade jag otroligt mycket skönt folk och njöt till hundra procent.

Efter Arvika var det i princip slut på roligheterna. Jobbade hela sommaren och hösten. Var på några kräftskivor och lite för många värdelösa hemmafester utan inslag värda att nämnas.
Ojoj, höll på att glömma halloween i Handen. Det var riktigt nice. Fick komma bort och bara ha jävligt kul.

Fuck it, det var inte så kul att skriva om 2008 som jag trodde..
Avslutar med att, som den femtonåriga brud jag är, skriva ner lite ord/fraser och några låtar som jag kommer plocka med mig.

"På fotboll spräcker de ögonbrynen hela tiden, det är bara att tejpa.." (minns inte den exakta formuleringen)
"Du kan få åka med oss om du vill?.. Bor du här eller?.. Har du några barn?.." med mera med mera
"Göchigöchi"
"Aaa, men de é re'nte!"
"Juppidoo"
"Äre sant, fuck you!"
"Luuuääuw!"
"MICKE!! VAR HAR DU VARIT HELA MITT LIV?!"
"Jag är ledsen, men det hände en grej.."
"Ser det här ut som något jävla stånd för er eller?!"

Har garanterat glömt flera stycken.

Lite musiqa då:

Dead by april - Losing you
Rise against - Hero of war
Avenged sevenfold - Critical acclaim
Backyard babies - Minus celsius
Slipknot - Snuff
Roxette - Stars
The poodles - Metal will stand tall
Breaking Benjamin - Breath
Chemical vocation - True story of mine
Slipknot - Psychosocial
Enter shikari - Sorry you're not a winner
A fine frenzy - Almost lover
Sonic syndicate - Double agent
In flames - Come clarity
Gwen stefani - What you waiting for
Josh rouse - Sad eyes
Patrick wolf - Magic position
Killswitch engage - My curse
Panic! at the disco - Nine in the afternoon
Morrissey - That's how people grow up

Även här har jag säkert glömt någon.

Hej hopp.

ojoj, snart drar jag. POW!

Jag njuter. Njuter fullt ut. Visst kanske fortfarande mår bajs till och från. Men jag vet i alla fall att det är på väg uppåt. Jag sitter inte fast i det där träsket. Jag kan bara utvecklas om jag tillåts utvecklas. Kan bara bli en bättre människa om jag slipper höra motsatsen dag ut och dag in.
Tråkigt Hitler, skottet satt där det skulle, du är död och ditt tredje rika rasar samman.

Att du tror på dina historier är skrattretande, att du får andra att tro på dig är bara sjukt.
Men jag fortsätter där jag var, dvs asgarvar..

Alkohol har som vi alla vet en speciell inverkan på hjärnan. På fyllan kan du komma på ett sätt att skapa fred på jorden, ta kontrollen över ett helt folk à la Hitler eller varför inte en skitbra uppfinning som ger människor möjligheten att öppna en ölflaska mellan skinkorna, utan skavsår. Listan skulle kunna göras lång.

I alla fall så hade jag ett liknande moment, dock lite mer filosofiskt, sittandes dyngrak i baksätet på en taxi.
Det slog mig när jag hörde en viss låt på radion. Ett fruktansvärt illamående kom över mig. Trodde först att det var en ren tillfällighet. Hur som helst så fick jag mr driver att byta kanal, och hoppsan. Illamåendet var som bortblåst.

Klart som fan att tankarna började snurra runt i skallen. Kom på mig själv med att ha slösat bort så fruktansvärt mycket tid på absolut ingenting. Förlorat allt för mycket, vänner, känslor, mig själv. Men till vilken nytta? Om jag fick välja mellan att radera det som hänt mig nu och det som hände 2006 så vet jag precis vad jag skulle behålla. Det ena gav mig en livserfarenhet och fick mig att se saker ur ett annat perpektiv. Det andra slet sönder, bröt ner och mördade mig.

Det roliga är att trots all smärta jag åsamkats under en lång period, så är just det här senaste misstaget och alla vindriga minnen som får mig att må så bra som jag gör nu, enbart genom att inte längre existera i mitt liv.
Jag tar gärna smällen att få kväljningar när jag påminns genom till exempel musik. För när illamåndet släppt inser jag att för första gången på väldigt länge är jag fri att styra över mitt eget liv utan att behöva vara rädd.
Summan av kardemumman är alltså det ironiska i att vad som en gång tryckte ner mig är precis vad som just nu bygger upp mig, genom att hålla sig borta.

Naturligtvis var det här bara en sammanfattning av vad som gick runt i mitt lilla huvud. Men i alla fall, fan vad mycket man kan lösa halvdäckad i en taxi.

Det går bra nu, kompis det går bra nu.
Nytt lik att puttra runt i, sweet. Mindre än ett halvår till flytten, ännu mer sweet. För första gången på x antal månader är jag faktiskt glad på riktigt till och från, sweetare än sweetast.

Endast en liten detaljen är vad som står mellan mig och total lycka.
Avslutar med att tacka Linus för att han orkar lyssna på mitt gnällande.