sliten.
Jag vet vad alla tänker. Ni sitter där som på nålar och funderar på om jag klarade mig på mina fem öl.
Sanningen är den att jag lyckades tigga till mig en hundring av fadern för att ha råd med ett dygnskort. Då vart det härliga 45:- kvar som jag snabbt investerade i fyra öl till, såklart. Vidare så hade jag fixat mig lite häxa som skötte sitt jobb med beröm godkänt. En skön fest med skönt folk. Kvällens höjdpunkt var när Jerez dök upp. Det var så slumpartat så att det är skrattretande. Han skulle träffa någon, såklart så bor hon i Rönninge av alla jävla ställen. Vart befann vi oss? Precis, i Rönninge. Det som är ännu mer lustigt är att på sin väg från festen så möter Fia just denna Simon Jerez och berättar att vi är där. Eftersom Simon är kär i mig blev han brunstig som en älgtjur och passade mig ett sms fortare än kvickt. Jävligt kul att se dig igen Simon.
Minns inte så mycket av kvällen ska jag ärligt erkänna. Men det jag kommer ihåg var kul, alltså var hela festen kul.
Vi lyckades såklart missa sista bussen från stan och fick därför ta första tåget mot Märsta. Naturligtvis så går inte bussen när vi anländer utan jag och Otto får knalla hem till honom. Klockan sju i morse kom jag i säng, klockan tio vaknade jag för att åka till IKEA med min väna mor. Kort sagt, jag mår som jag förtjänar.
Fyfan, inläggen blir bara tråkigare och tråkigare.
jag saknar dig...
och så har du min låt också horra :)